Musik freak
Jag är verkligen ett musik freak. Livet skulle vara otroligt tråkigt om inte musik fanns.
Lyssnar på musik hela dagarna på jobbet, i bilen så fort jag ska någonstans, om inte TV:n står på hemma är musiken på...
Om jag har en dålig dag, så kan en riktig bra låt vända hela mitt humör.
Jag är lite av en allätare, men rock är självklart att föredra.
In flames, Slipknot, Kings of Leon, Muse, Nickelback m.fl m.fl.
Men ska jag festa så vill jag självklart även ha annan musik på listan.
Typisk The Voice och NRJ musik.
Någon som har lite tips till mig på bra låtar??
Årets kaxigaste blogg?!
Det var Kissie som vann den kategorin.
Jag har aldrig ens varit in på hennes blogg förrän idag, när jag såg att hon hade vunnit den titeln. Då var jag tvungen att se var juryn ansåg vara "kaxigt".
Och jag förstår inte att hon vann.
Kaxighet i den kategorin tycker jag ska handla om att man är öppen, ärlig och argumenterar hårt för sin sak. Att man säger sina åsikter och skapar debatter. Att man sätter ner foten helt enkelt!
Jag tycker INTE att det betyder att man skriver inlägg om att ens kompisar är besatta av en, att folk ska skaffa sig ett liv, att alla är avundsjuka på en o.s.v.
Jag läste självklart inte hela bloggen, men en hel del inlägg och det fanns inte en enda mening som var vettig. Inte en enda sak som var något att uppmärksamma.
Vart är samhället påväg om en sån blogg vinner ett pris?
Confused!
Imorgon måste man tillbaka till den tråkiga vardagen igen. Jag önskar att jag skulle vinna pengar, så man kunde vara ledig mer och njuta av livet.
Söndagar brukar för mig innebära film i soffan och skvaller med vännerna om helgen.
Vad hände igår? Vem fick ragg? Vilka var där? Vem gjorde vad?
Det är en mysig tradition vi har skapat oss faktiskt.
Hur spenderar du din söndag?
Analysera
Minsta lilla sms, ton på rösten, handling ska analyseras sönder.
Varför gör vi så? Det blir så mycket lättare för oss själva om vi bara flyter med, gör det magkänslan säger och njuter av livet.
Även jag analyserar. Absolut.
Men jag måste säga att jag gör det mer sällan och i mindre utsträckning än vad mina vänner gör.
Och det är sååå skönt att slippa det.
Gårdagens inlägg
Vi har aldrig pratat om vad vi vill. Och det i sig kan man juförsig också analysera.
Om han varit intresserad, borde han inte försökt få till något annat än ett booty call under dessa år?
Men å andra sidan... Jag har inte heller försökt.
Som sagt... Man kan analysera sönder situationen, och det gör jag ibland.
Men det bästa kanske är att bara låta det vara. Är det meningen att det ska vara, så kommer det också att hända. Eller?
Känslor eller hang up?
Självklart :-)
Attraktionen är enorm. Både personlighets mässigt och utseende mässigt.
Han är allt jag vill ha.
Det är iaf vad jag tror.
Saken är den att vi har aldrig dejtat på riktigt. Vi har endast gått hem tillsammans på fyllan. (... och vi vet ju alla vad det betyder!)
Och när jag inte träffat honom på 2 månader, så tänker jag inte på honom. Men när jag väl träffat honom, eller hört av honom, så är han det enda jag kan tänka på i flera veckor.
Jag kan inte sätta fingret på om det finns ett riktigt intresse för honom, eller om det bara är en hang up?
Något som aldrig kommer ske, och därför är så intressant?
Dagens fråga!
När borde barnen flytta hemifrån? Vilken ålder är lämplig?
(Självklart med förutsättningen att han/hon har arbete)
Vad tycker DU?
Fotbollsmys. Modebloggar. Me!
Jag kan egentligen inte speciellt mycket om fotboll, men det är roligt att titta ändå.
Jag har lite svårt att förstå intresset i att läsa någons modeblogg varje dag. Dagens outfit-bilder och en massa bilder på vad man har shoppat.
Jag gillar bloggar där det står något vettigt. Behöver inte alltid vara det, självklart blir det även intressant att läsa om människans liv när man fastnat för bloggen.
Men en blogg som är uppbyggd på att visa sina kläder... nej tack, inte för min del.
Smaken är som baken, och tur är väl det!
Här hos mig är det iallafall mina funderingar, mina tankar, min verklighet och underbar musik som kommer att synas!
Enjoy! :-)
Dagens fråga...
Lång vänskap som haft sina ups and downs
eller
lång vänskap som varit stabil men känns osäker?
Vad tycker DU?
Kom med din åsikt bland kommentarerna!
Vänskap
Det finns vissa personer som jag verkligen saknar i mitt liv. Som varit en stor del i mitt liv, under en väldigt väldigt lång tid.
I dagens läge pratar vi inte överhuvudtaget. Inte på MSN, inte på Facebook... Faktum är att vi inte ens har varandra på vänlistorna på dessa ställen längre.
Inga sms, inga pratstunder...!
Det är människor som jag delat allt med. Men det är även människor som sårat mig otroligt mycket.
Människor som jag blivit SÅ besviken på.
Men förtjänar inte alla människor en andra chans?
Alla människor kan ju förändras. Kanske även dessa människor har gjort det?!
Jag vet att kontakt med vissa av dessa gamla vänner, skulle innebära problem med vännerna jag har idag.
Alla är osams, och endast ett samtal av mig skulle kanske sätta allt det nya på spel...
Men då kommer nästa fråga... Alla människor klickar med olika personligheter. Och vi är så pass gamla att man borde kunna inse detta. Så om vännerna jag har idag inte kan se att jag behöver de gamla i mitt liv också, är de då verkligen riktiga vänner? Är de verkligen värda att lägga energi på?
Samhällets stämpel!
Beroendesjukdomar är en sådan sak.
Varför sitter vi och tycker så mycket om människor som faktiskt har en sjukdom?
Varför försöker vi inte engagera oss lite för att hjälpa människor?
Nästa gång kanske det inte är personen på gatan, som för dig är en främling, som spelar bort alla sina pengar eller sitter på en pub och dricker sig så full att han/hon inte kan stå.
Nästa gång kanske det är en människa nära dig. Någon som du tycker otroligt mycket om. Vad ska du göra då? Yttra dig om den människan, på samma sätt som du gjorde om människan på gatan?
Samhället behöver mer kunskap om dessa sjukdomar. Bara kunskapen av att det ÄR en sjukdom, behöver spridas.
On my mind - tisdag
Allt oftare, känner jag att jag är på gränsen.
Balanserar på en lina.
Försöker undvika att tappa balansen jag hittat.
Och det hjälper inte att jag känner, att jag MÅSTE hålla skenet uppe.
Att jag måste må bra och vara glad. Vara balanserad.
Äkta?!
I don´t want it!
I don´t need it!!
Finns det ingen äkta omtanke bakom,
kan det lika gärna vara!
